mhwc

.

Till och från Krakow, dag 5.

Publicerad 2013-12-13 19:43:44 i Allmänt

Lördag

Idag var jag turist i Krakow, i dagsljus! Jag gick runt stadskärnan, följandes parken man anlagt där den gamla vallgraven låg. Jag besökta också ett känt varuhus från kommunisttiden, Jubilat. Ryktet förtäljde att det skulle vara mycket gammal rysk stil på varorna; jag nöjde mig med at fönstershoppa och tyckte nog att det mesta var ungefär som det kitch man ser säljas i Sverige. Julskyltningen var redan på plats - kanske något tidigare än vad den skulle ha varit hemmavid.

Efter att ha gått runt hela stadskärnan hamnade jag på ett fik vid namn Coffeheaven vid Florianporten. Där häckade jag tills en kollega hämtade mig för vidare eskapader; vi besökte en större shoppinggalleri nordost om stadskärnan. Den var gigantisk - dock fanns en del affärer på flera va de fyra våningarna. Och ärligen, hur många Starbucks behövs det i en och samma byggnad? På Carrefour handlade jag en typ av mjukare pepparkakor överdragna med choklad som sägs vara typiska för regionen. I konsistensen påminde de om Printen från Aachen, men de var bättre kryddade. Vi vandrade sedan runt och tittade på diverse statyer, kyrkor och andra byggnader med stil.

Lunchen var internationell; en kebab med bröd serverad från ett hål i väggen. Efter det slog vi oss ner på Castor Coffee Club för lite fri WIFI och för att vila våra trötta fötter. Vår plan var att besöka House of Beers, vilket dock blev väldigt kort: det var dåligt upplyst, högljutt och urvalet av öl på tapp var inte så upphetsande. Det blev i slutändan lite väl mycket eftermiddag innan taxin till flygplatsen kom vid 1830.

Om hemresan är det inte mycket att säga, förrutom att det inte spelades någon fanfar vid landningnen eftersom vi inte var i tid, och att det är segt att komma hem efter midnatt.

Till och från Krakow, dag 2.

Publicerad 2013-12-07 22:34:00 i Allmänt

Onsdag

Frukosten är av (liten) buffétyp. Man kan beställa saker som inte finns på buffén, t.ex stekta ägg och äggröra. Brödet var genomgående lite för torrt, även det skivade ljusa som passade i rosten. Det fanns två sorters korv, bacon, och vitt bröd stekt i smör (vilket kallades för "french toast") i en varmhållare - som höll det knappt ljummet. På en tiogradig skala skulle jag ge frukostbuffen en sjua.

Vi åkte förbeställd taxi till och från kontoret, varje dag. Det lär annars vara bra allmänna kommunikationer i Krakow, men vi provade dem aldrig. Spårvagnarna var ungefär som de jag sett i Norrköping och Göteborg på 80-talet. Biltrafiken är intensiv och det gäller att ta för sig och vara väldigt tydlig med vad man har för avsikt, annars blir man stående och ignorerad.

Vi åt lunch på samma ställe alla tre dagarna. Det var en lokal restaurang med huvudsaklgen italienskinspirerad meny. Första dagen åt jag saltimbocca på kycklingbröst, parmaskinka och salvia. Den serverades med kokt broccoli med vitlök och en aning chilipeppar. Det var en god anrättning, men jag upplevde portionen som liten. Mina kamrater provade pasta bolognese och risotto, vilka var båda trevliga och goda.

På kvällen promederde vi från hotellet till en välkänd restaurang nära slottsområdet: Pod Wavelem. Där är maten god, riklig och billig. Jag åt någonting kallat "officer's platter" på engelska i menyn. Det var en helt enkelt enorm mängd kött av olika sorter på ett träplanka, med ris, friterad potatis och två sorters kål under. Det lokala ölet var nästan lika lättdrucket som oktoberfestöl...

Restaurangen är populär. Vi kom tidigt, strax efter 18, och slapp vänta; normalt rekommenderas att man reserverar bord här. Rökning är tydligen inte tillåten inomhus, men det röks en hel del utanför och det kommer med en viss arom in.

EFter denna gedigna måltid strosade vi genom centrum och sammanstrålade med några arbetskamrater. Vi besökte en bar pch drack några öl; det var inget särskilt med vare sig den ena eller det andra.

Till och från Krakow, dag 1.

Publicerad 2013-12-06 19:56:00 i Allmänt

Tisdag
 
Taxichauffören visade sig ha en bror i Texas, och vi språkade om öl, amerikansk matlagning, och resor i allmänhet. Han var inte så förtjust i att flyga, men när han besökte sin bror blev det alltid med KLM från Amsterdam. Ryanair hade han inte så mycket tillövers för.

Flygbussen avgick i tid. På vägen ut från Linköping kunde man se de högre husen i Tallboda bakom vallarna till motorvägen; snart därefter blev det mörkt och allt man kunde se var lysen på trafiken utanför. Inne i bussen lystes det upp av några skärmar som växlade mellan att berätta att det finns gratis wifi på bussen, och att visa beräknad ankomsttid. Vi passerade Norrköping, med ett kort stopp för påstigning av några få resenärer. Totalt var vi kanske 15 personer i bussen.

Efter 92 minuters restid var vi framme. Det är inte mycket att säga om Skavsta flygplats; det är en av de där platserna som man bara passerar, ett nödvändigt ont. Jag köpte och åt en banan. Mina reskamrater åt kvällsmat i restaurangen innan  säkerhetskontrollen. Priserna är som de brukar vara på flygplatser, men maten var bättre än genomsnittet. Efter säkerhetskontrollen finns det mindre mat och mer alkohol.

Nu ska jag raljera över Ryanair. Bara så ni är förvarnade.

Vi flög med Ryanair. Det är naturligtvis det sista val man vill göra, men det dikterades av jobbet. Själva flygresan var inte så farlig, även om det finns en del som stör med den: kabinpersonalen har till uppgift att sälja saker som nästan ingen vill ha. Den mest irriterande saken till försäljning var en kalender med halvnakna kvinnor - flygvärdinnor som jobbar på Ryanair. Den sägs i och för sig säljas för något välgörande ändamål. Det kanske till och med är sant.

Nej, det som är mest störande med Ryanair för mig är processen att köpa biljetter, och incheckningen. Båda processerna måste göras on-line, och båda är designade att sälja på en saker man inte behöver och inte vill ha. Som försäkring. När jag betalar med mitt kort för en resa ingår automatiskt en reseförsäkring via kortet. Den behövs egentligen inte heller; min hemförsäkring har en resedel. Men Ryanairs sajt vill att man köper extra försäkring, och det är inte direkt uppenbart hur man låter bli. Och betalningen... man kan bara betala med kort. När man väljer det (enda) alternativer tillkommer helt plötsligt en liten avgift - för att du har VALT att betala med kort. Jag upplever det som ohederligt.

Men, det ska jag inte förneka, det är fortfarande billigt. Mycket billigt. Precis som med billigt kött i butiken finns det naturligtvis någon som betalar priset för det hela i slutänden; här är köttet personalen, som tydligen, vad jag förstått av det jag sett i pressen och hört, behandlas som boskap.

När vi landade i Krakow spelades det en fanfar, för vi var visst tidiga. Det annonserades också att 90% av Ryanairs flygturer var i tid förra året, och det var visst bäst i europa. Det är ju bra, men jag funderar, det kanske är som med tåg i Schweiz: det är lättare att vara i tid om man räknar med 15 minuters stopp på varje station.

På flygplatsen växlade vi pengar genom att ta ut lite i en automat, och väntade 45 minuter på att den beställda taxin skulle dyka upp. Resan till hotellet tog 30 minuter. Det var inte mycket man kunde se av omgivningen; det var riktigt mörkt.

Vi var inbokade på Hotel Unicus,vilket visade sig ligga centralt och bra, runt hörnet från den stora turistgatan i gamla staden. Rummen var normalstora, men det var väldigt högt i tak, c:a fyra meter. Badrummet hade en väldigt modern design - duschhörnan kanske mer modern än funktionell. När man duschade gick det inte att undvika att det blev en hel del vatten på golvet utanför. Vattenreglagen var lite som engreppsblandare, men utan spak. Man fick luta på knoppen för att reglera vattentryck, och rotera den för att reglera värmen. Innovativ design, kanske, men något opraktisk.

Sängen hade en bra fjädermadrass, men något ostadiga ben. Kuddarna var lite lösa för min smak, men det var inget som inte en vikning av kudden ordnade. Rummet hade två fönster. Det gick inte att stänga gardinerna vid sängen, vilket var lite tråkigt: i ett fönster tvärs över gatan fanns en blinkande reklamskylt för strippklubben som huserade där, Tabu Gentlemens Club. Lite kreativt användadde av en karbinhake från ryggsäcken löste problemet, och dagen efter fixade hotellet det hela när jag berättat att det inte fungerade. Sista natten hände något med gardinupphängningen till det andra fönstret som gjorde att en del av den ena gardinen ramlade loss från upphängningen. Jag tror det var för mycket plast och för lite metall i konstruktionen.

Rummet hade ett kylskåp med blandad alohol, läsk, jos, och godis. Det fanns också en vattenkokare, porslinsmugg, och en tepåse. I garderoben fanns ett litet poch lätttmanövrerat kassaskåp, strykbräda och strykjärn. Rummet var rent och fräscht.

I den pittoreska källaren fanns en restaurang. Där serverades frukosten. Vi åt annan mat ute så jag kan inte recensera den, men den lär ha någon markering (två gafflar?) i Guide Rouge (f.d. Guide Michelin).
 

Båt på engelska floder: dag 7.

Publicerad 2011-06-26 17:43:20 i Resa

Dag 7: 2011-06-15, onsdag.

Vi inledde dagen med att glida nerför floden från Somerlayton till Burgh Castle. Vi lade till vid marinans fria kaj och besökte ruinerna av ett romerskt fort som övergavs senast år 700. Det var imponerande murar och vår bedömning var att militärt var det ointagligt under den tid romarna höll det. Tre av de fyra murarna finns kvar, i mer eller mindre bra skick. Den fjärde har rasat utför branten och ner i det som då var vatten och idag är en våtmark.



Efter denna exkursion gick vi till The Fisherman's Inn och åt lunch; anka i apelsinsås, med pommes. Det var en riklig portion med en halv anka. Menyn beskrev den som "Crispy Duck in Orange Sauce", men när man hällt såsen på ankan är den inte krispig längre. När jag lagar anka brukar jag börja med att klappa in skinnet med kryddor; den här var väldigt milt kryddad. Jag är inte säker på om den ens var saltad. Apelsinsåsen var dock utmärkt.



Efter denna kulinariska... upplevelse gick vi tillbaka till båten och lagade té(1) och väntade. Vi ville passa in timmen efter lågvatten vid Great Yarmouth. Nu var vi lite otåliga och kom fram vid lågvatten. Strömmarna var mycket starka men det gick bra(3) att ta sig upp till Great Yarmouth Yacht Station. Några vänliga själar på kajen hjälpte oss att lägga till genom att ta emot repen vi kastade upp, och senare hjälpte stationens personal oss att flytta båten lite så den låg med aktern vid en stege.

Vi duschade och gick till The Gallon Pot igen för kvällsmat. Jag åt "Roast of the Day"(4) och Jens exmerade en lasagn som var verkligt god. Sedan var det dags för båt, té och att sova.





____
1/ Jag har väl inte nämnt det hittills, men självklart lagade vi mycket té på gasolköket under resan, minst fyra gånger per dag. Det är väldans trevligt att glida fram med en båt i fint väder(2) med en kopp té i näven.
2/ Och ännu bättre i uselt väder!
3/ Men långsamt i den starka motströmmen.
4/ Igen. Har man hittat ett bra matställe i England går man gärna tillbaka dit.

Båt på engelska floder: dag 6.

Publicerad 2011-06-26 15:04:18 i Resa

Dag 6: 2011-06-14, tisdag.

Efter en god natts sömn i Norwich snyggade vi till oss för en tur ned längs floden Yare; duscharna var gratis på Norwich Yacht Station. Solen sken och vädret var mycket fint. Norwich från vattnet är mycket varierande med smäckra, moderna, närmast futuristisk broar blandade med konstruktioner i nitade stålbalkar som ser ut att ha byggts under den viktorianska eran. Det är också väldigt blandad bebyggelse längs floden. På ena stranden kan man ha supermoderna byggnader med dyra bostadsrätter, medan det på andra sidan är nedgågna industrier. Det ligger en hel del båtar av mycket varierande kvalitet längs flodbankerna. Båt verkar vara ett stort nöje i området.



Klassiska hus i området är i korsvirke, med svart trä och vit puts, och med vasstak. Taken läggs och friseras med fina mönster, och förses med stiliga nät för att undvika att de blåser av.



Floden omges till stora delar av våtmark, vilket är ett rent paradis för många floder. Strandängarna används ofta som betesmark för kor och får. Förutom att detta ger lokala arbeten och närproducerat kött hjälper det till att hålla igång kretsloppet för en otäck liten bakterie vid namn leptospirosa. Samtidigt som turister avråds från att bada och simma i området är stora delar av floden tillåten att åka vattenskidor på...

Dagens etapp var planerad att gå från Norwich till Somerlayton, via en riktig kanal, "The New Cut". Detta gav oss tid att ta lite omvägar och besöka lite olika småsjöar vi inte tittat på på vägen upp. Det var en lugn dag under vilken vi gled fram genom skön natur i mycket sakta mak. Vi stannade till vid The Reedcutter i Cantley och åt lunch, och efter det var det dags för kanalen. Det var stark motström i den, och det var dessutom den tråkigaste delen av vår resa; den var helt rak och utan variationer.



Somerlayton hade en pub(1), The Dukes Head. Vi var en timme tidiga för att få mat(2) så vi fick spendera en timme med varsin öl(3). Vi beställde mat när köket öppnade; jag åt en köttpaj(4) med färskpotatis och grönsaker och sköljde ner det med en Woodforde's Once Bittern. Jens åt en pasta med gräddig skinksås och drack en cider av bättre kvalitet. Maten var mycket god och grönsakerna var utmärkta.





____
1/ Naturligtvis!
2/ Inte alla pubbar serverar mat hela dagen.
3/ Och jag passade på att ladda mobilen.
4/ Den serverades i form av en mustig köttgryta under ett smördegslock.

Båt på engelska floder: dag 5.

Publicerad 2011-06-26 11:52:10 i Resa

Dag 5: 2011-06-13, måndag.

Vi lämnade Great Yarmouth trekvart efter högvatten(1), passerade under broarna, över Breydon Water och sedan uppför floden Yare mot Norwich. Breydon Water är inte djupt och det gäller att hålla sig i den tydligt markerade farleden. Strax efter att vi kommit in på floden Yare passerade vi den pittoreska puben Berney Arms. I reklambroschyren anges att det inte finns någon allmän väg till den; en unik egenskap tydligen(2). Nu var vi för tidiga igen, den var inte öppen. Vi passerade och puttrade vidare mot Reedham. Dagens väder började grått och mulet, och nu kom regnet. Det var riktigt dåligt en stund, men framåt Reedham hade det blivit bra igen.

I Reedham stannade vi och åt lunch. Puben hade inte börjat servera lunch ännu, utan vi åt på ett fik vid namn Cupcakes. Jag åt en "Fish and Chips", Jens en "Ham and Eggs". Till detta drack vi té - vilket visade sig vara påsté av sämsta sort(3). Maten var inte heller till belåtenhet.

Det pågick en bärgning av en båt vid kajen. Det var en träbåt av typen "wherry" som man höll på att ta upp. Den hade tydligen legat vid stranden på andra sidan av floden under många år, sjunken till botten men med stora delar av skrovet stickandes upp ur vattnet. Det varierande tidvatteninlfuerade vattenståndet hade gjort att en del av skrovet ruttnat extra fort, och den var inte möjlig att renovera. Det gick åt en imponerande kran och lastbil för att få upp och bort den.

När vi skulle lägga till vid Reedham gjorde jag bort mig och plötsligt stod jag med fötterna på kajen och händerna på båten, i en vinkel jag inte kunda komma upp ur. Det var en scen som hämtad ur filmen Att Angöra en Brygga, och strax efteråt låg jag i vattnet. Det var ljummet, jag skulle gissa på cirka arton grader. Jag hade dessutom flytväst på mig och fick strax hjälp att komma upp på kajen av ett par hjälpsamma britter. Jag hade både mobiltelefon och kamera i bröstfickorna, men de klarade sig utan skador.

Efter lunch fick vi med oss fint, soligt och varmt väder upp till Norwich. När vi kom fram hade alla mina blöta kläder torkat där de hängde på tork i solen bak i båten - utom mina skor. Jag fick plocka upp sandalerna ur packningen.

I Norwich lade vi till vid Norwich Yach Station. Tidvattnet är knappt märkbart där. Stationen har duschar, toaletter samt möjlighet att fylla på dricksvatten och tömma avloppstankar(4). Floden är väldigt stillsam i Norwich om det inte regnat kraftigt så det är enkelt att lägga till över natten. Det är också centralt, men ändå naturskönt. Ett aber dock är att det ligger en kraftigt trafikerad gata längs floden, och polisbilarna har en tendens att slå på sirenerna precis vid kajen.



Kvällsmat avåts på Riverbank Restaurant, en kinesisk restaurang med buffé. Till maten drack vi en Green King IPA var. Efter det hängde vi på pubben The Complete Angler(5). Jag tog en Adnamns Bitter och Jens en lemonad. Sedan var det dags att gå tillbaka till båten. Även här gjorde alla båtmänniskor kväll tidigt.






____
1/ Tidvattnet mäts inte direkt i Great Yarmouth utan i Gorleston, vid "Yarmouth Bar".

http://www.broads-authority.gov.uk/boating/navigating/tide-tables.html

2/ Det är väl tveksamt om det är ett plus året runt, och mycket riktigt är pubben bara öppen en del av året.
3/ Lipton. Lipton Gul. Tilltalande färg, men hemsk smak.
4/ Precis som på Great Yarmouth Yacht Station.
5/ Den ligger på andra sidan floden från ankringsplatsen.

Båt på engelska floder: dag 4.

Publicerad 2011-06-25 19:16:00 i Resa

Dag 4: 2011-06-12, söndag.

Den fjärde dagen följde vi floden Thurne ner till Thurnemouth och sedan Bure ner till Yarmouth. På vägen passerade vi Stokesby där vi hade tänkt äta lunch på The Ferry Inn. Tyvärr var vi för tidiga så vi fick istället avnjuta té med smörgåsar och scones med marmelad och "clotted cream" på Riverside Tea Rooms som låg strax bakom pubben. Här är några fotografier av lunchen:






Framåt slutet av eftermiddagen närmade vi oss Great Yarmouth. Här började vi märka av strömmarna i floden. En sak som gör området lätt att åka runt i med båt är att det inte finns några slussar. Det gör å andra sidan att man märker av tidvattnet. Långt uppe i floderna, som i Wroxham, Potter Heigham och Norwich, märker man inget av det. Närmare Great Yarmouth däremot är det väldigt tydligt; det kan vara en skillnad på 210cm mellan låg- och högvatten. Det ger starka strömmar. Bästa tiden att anlända är en timme efter hög- eller lågvatten; då är strömmarna som minst.

Det här gör det naturligtvis besvärligt att lägga till över natten. Vi valde att lägga till vid Great Yarmouth Yachtstation där det finns personal som kan kolla hur man fått till det och hjälpa en med att justera det. De var väldigt trevliga och hjälpsamma.

Här passade vi också på att använda duschfaciliteterna innan vi gjorde staden. Nytvättade, nyrakade och väldoftande handlade vi mer frukostmat, och passade på att besöka strandområdet mot nordsjön. Det är ett stort rekreationsområde för britterna, litegrann som Brighton. Här finns t.ex en nöjespir, Britannia Pier. Vi tog en tur ut på den, men det var inte så mycket som roade oss där och vädret hade blivit sämre. Vi stannade till på The Pier Taverna där jag drack en 'perry' och Jens en cider, båda av märket Gaymers. De var rätt milda och utan särskild karaktär.



Middag avåts på The Gallon Stop, en pub i närheten av båten. De hade god vällagad mat, till och med något så ovanligt (för England) som lagom tillagade grönsaker. Efter maten lärde Jens ut hur man blandar en Long Island Ice Tea, och sedan var det dags för återtåg till båten.

Båt på engelska floder: dag 3.

Publicerad 2011-06-25 18:04:50 i Resa

Dag 3: 2011-06-11, lördag.



Natten var kall och fuktig, och sovarrangemangen på båten lämnade en del i övrigt att önska. Kajutan var inte stor (jag kunde inte stå rak i den). I reklambroschyren sades det att det var "two single beds or one double bed". Dubbelsängen fick man genom att demontera bordet, lägga ner skivan och lägga dynor ovanpå. Effekten är att om man är större än medeleuropén(1) så kan man inte sätta sig vid bordet utan att vrida på det, man kan inte lägga sig på en "single bed"(2), och efter att man gjort en dubbelsäng av bordet är det inte plats för två 190cm långa människor att sträcka ut sig samtidigt, för då krockar ens fötter framme vid fören. Täcket var anpassat till ett gift par; jag och min bror behöver mer än så.



Vädret hade bättrat sig och vi satte av i stilla mak nerför floden(3) till Wroxham. Där passade vi på att äta lunch, besöka uthyraren för lite fler filtar och en instruktion i användandet av gasolköket. Vi åt "fish and chips" på ett "licensed tea room"(4) precis ovanför Wroxhams låga stenbro. En film av passagen under bron kan ses här(5).





Efter lunchen var det dags att glida ner längs floden Bure, förbi floden Ants utlopp, och vidare till floden Thurnes utlopp där vi svängde norrut, uppströms, till Potter Heigham dät vi lade till för natten. Där finns en bro till från medeltiden som inte alla båtar kan passera under, och här måste man ha en lots som tar hand om passagen om man vill uppströms. Vi åt varsin hamburgare till kvällsmat på den lokala puben och jag drack en Woodforde's Wherry. Jens drack en Strongbow cider.







Själva samhället ligger någon kilometer eller två inåt land. Vid floden är det stillsamt, särskilt kvällstid. Puben annonserar om att man har karaoke varje lördagkväll - men inte just denna. Det blev en rätt tidig kväll(7).


____
1/ Enligt någon standard från trettiotalets mitt misstänker jag.
2/ Däremot kan man kanske kila fast sig. Man lär inte riskera att ramla ur.
3/ Högsta tillåtna hastighet på floderna var sex "miles per hour", dvs 9.6km per timme. Det var svårt att avgöra hur fort båten rörde sig, eftersom det inte fanns någon hastighetsmätare. Det är dessutom hastigheten relativt land som räknas, dvs flodens ström ska tas med i beräkningen. Vi löste det genom att använda GPSen i min brors telefon.
4/ Inte var det licensiering av hur man kokar té inte. Här var det tépåsar som gällde(6).

5/ AAC-ljud och H264-video; jag har tagit filmen med min mobiltelefon.
6/ Det är det i hela England. På stormarkanden såg vi inte ett enda lösviktsté. Jag tror inte det finns överhuvudtaget. Det Brittiska Imperiet har verkligen fallit hårt, långt och tungt.
7/ Det var i allmänhet tidiga kvällar, och det verkade som om de flesta som åkte båt i området gjorde så.

Båt på engelska floder: dag 2.

Publicerad 2011-06-25 12:58:32 i Resa

Dag 2: 2011-06-10, fredag.

Fem minuters promenad från hotellet låg en stormarknad, och tvärs över parkeringen låg "The Carphone Warehouse". Vi handlade lokala kontantkort för tio pund (c:a 100 SEK) styck för att få lokal data. De var på operatören O2, med upp till 500MB data per månad, men obegränsat första månaden. Vi satte oss på fiket Costa som låg vägg i vägg med telebutiken och fikade medan vi testade de nyinköpta abonnemangen. Det fungerade fint - för min bror.

En kort promenad bort, cirka tio minuter, låg tågstationen. Tåget till Wroxham tog femton minuter, och båtuthyraren låg cirka tio minuters promenad från stationen. Båten skulle vara klar vid tvåtiden, och vi var lite tidiga. Vi lämnade bagaget och besökte puben The Kings Head där vi åt lunch och drack lite öl.

Min förrätt var en tempurafriterad blodpudding med bacon och ett stekt ägg(1). Det var mer spännande än bra. Eter den åt jag en hamurgare med bröd och klyftpotatis. Menyn berättade att de yppersta lokala råvarorna användes till denna rätt, men vad hjälper det när man har bränt brödet på stekbordet och stekt hamburgaren på en sidan tills den härdat och nästan bränts.

Blodpudding sim blandats med bacon och sedan friterats i tempurafrityrsmet.

Hamburgare med bröd, klyftpotatis, och sås.

Eftersom vi nu var i England och jag hört så mycket positivt om "Real Ale" tänkte jag ta den här veckan i akt och studera dessa på närmare håll. På Kings Head beställde jag den första av dessa, en Woodforde's Sundew. Det är inte bara en Real Ale, utan en Norfolk Real Ale. I broschyren beskrivs den som "Subtle golden beer - pale in colour and light on the palate with the distinct hoppy Woodforde's finish. Deliciously golden and refreshing.". Den var väl drickbar; den var iallafall sval. Min bror åt en lasagn och drack en cider; jag tror att han vann.

Vi hämtade båten 1430 och efter en kort instruktion i hur man kör den satte vi kurs uppströms från Wroxham. På vägen passerar man en bro som inte alla båtar kan passera under; det var väldigt lite utrymme under den. Dagsetappen var kort, ett par timmar bara genom ett naturskönt område. Efter att ha passerat den pittoreska byn Belaugh stannade vi för natten i Coltisham. Även här hette puben Kings Head(3). Kvällsmaten blev stekt kalvlever med potatismos, friterade lökringar och sås, och till detta drack jag en ale med samma namn som pubben, och en Woodforde's Wherry. Jens åt en anka som han upplevde som lite okryddad.

Vädret hade under eftermiddagen försämrats allteftersom och nu började det regna. Vi fick fälla upp kapellet på båten, vilket visade sig inte gå att fästa på alla fästpunkter. En del var trasig och andra satt på fel plats. Det fanns också några punkter på kapellet från vilka det på grund av konstruktionen läckte in vatten. Vi hade också problem med gasolköket: lågan ville inte fortsätta brinna när man släppte vredet. Vi löste det med att luta ett mopphandtag mot det.

Vi hade problem med att ladda våra medhavda elektriska apparater. Det fanns ett cigaretttändaruttag med 12V på instrumentbrädan, men det var fastskruvat med några skruvar med runda huvuden. Dessa hindrade vår adapter att komma ner i hålet och få kontakt. Vi fick anpassa adaptern genom att skava bort lite plast så att skruvhuvudena fick plats.

Adaptern gjorde om 12V till 5V, med USB-utgång. Detta fungerade fint för min brors telefon, men inte med min; den ansåg att det var en USB-enhet som inte kunde leverera laddström. Det fanns ett klassiskt brittiskt elurtag i båten, men vår adapter passade inte där. Det var 12V i det uttaget också, och vår kontaktadapter var för 110/240V.


____
1/ Man steker inte ägg i England(2), utan det man knäcker det i en panna med mycket olja i. Effekten är ett ägg med formen av ett stekt ägg, men utan det goda knapret.
2/ Icke så heller i Skottland, i min erfarenhet.
3/ Det lär finnas ett par pubbar till i Coltishall, t.ex The Recruiting Sergeant, men vi nöjde oss med det som låg närmast.

Båt på engelska floder: dag 1.

Publicerad 2011-06-25 12:23:50 i Resa

Dag 1: 2011-06-09, torsdag

Uppstigning 0400 för att packa det sista lilla. Bil till Linköping 0430, byte till annan bil i Linköping 0500, avfärd mot Arlanda. Naturligtvis var det trafikproblem i Stockholm, med köer som började före 0700 redan vid Kungens Kurva. De lättade inte förrän strax efter Norrtull. Incheckningen på Arlanda gick smidigt, men som vanligt fastnade jag i säkerhetskontrollen; larmbågen tycker inte om mig.

Flyg till Schiphol, där vi väntade åtskilliga timmar innan det var dags för flyget till Norwich. Vi åt lunch i "Food Court" och satte oss sedan på Starbucks med varsin bok. Deras Earl Grey var helt ok, deras chokladtårta däremot var extremt torr och kan inte rekommenderas. Jag provade deras "Chai Tea Latte" efter att ha frågar dem om den innehöll socker. De sade att det gjorde den inte. Det var inte sant.

Vårkyckling med pommes, sallad, och en öl.

För att flyga till Norwich fick man dels passera en passkontrol, dels en ny säkerhetskontroll. För ovanlighetens skull gick det bra att gå igenom larmbågen. Flygtiden var 30min. Norwich må ha en internationell flygplats, men den är liten, ungefär som Norrköpings flygplats. Efter att visat passen och blivit utfrågade av en civilklädd immigrationspolis tog vi en taxi till hotellet. Trafiken var helvetisk.

Hotellet, Holiday Inn, låg vid fotbollsstadion och man kunde se del av planen från hotellkorridoren på de övre våningarna. Bra rum, bra sängar, bra frukost. Kvällsmaten åt vi på en restaurang som serverade meze och som låg cirka tio minuters promenad från hotellet.

God mat i Norwich.

Semesterdags!

Publicerad 2011-06-25 12:20:15 i Resa

Kära läsare, så är det då dags för semester - eller rättare sagt(1) en berättalse om den semesterresa som jag och min bror gjort till England. Vi har åkt båt på floderna i Norfolk, nordost om London, under en vecka i början av Juni. Det här inspirerades av en artikel i DN förra sommaren(2), där journalisten beskrev det som en perfekt avslappnande upplevelse. Området är platt, floderna slingrar sig fram genom landskapet,  byarna är pittoreska, fågellivet rikt och ölet svalt och gott. Här har brutits torv sedan romarna kom och fram tills att stigande vattennivåer fyllde torvtäkterna, vilket skapade små sjöar lämpliga för rekreation. I turistsammanhang är området känt som "the Norfolk Broads". Det finns en bra och omfattande text om det på wikipedia.

Det blir ett inlägg per resdag(3), och ett avslutande inlägg om hela upplevelsen.

____
1/ Skrivet. :)
2/ Jag har tyvärr tappat bort länken till artikeln.
3/ Men kanske inte ett inlägg publicerat per dag.

Mat i Aachen.

Publicerad 2011-03-20 16:08:58 i Resa

Jag kom till Aachen på måndagskvällen och åt kvällsmat på Subway, vilken låg mitt emot hotellet. Det blev en smörgos med kalkon-och-bacon i halv fullkornsbaguette, och det var gott, men knappast prisvärt.  På hotellrummet fanns det chips och andra onyttigheter jag inte gillar i minibaren. Subwaymackan var dock helt tillfyllest, och jag somnade tidigt, läsandes Spy Country, av William Gibson.

Det fanns naturligtvis också öl i kylen, Bitberger, och den stiftade jag bekantskap med på tisdagen på restaurangen Sum Wehrhafter Schmied (Hos den starke klensmeden) på tisdagskvällen. Det är tydligen en grekisk restaurang, men det missade jag; jag åt holländska musslor. Det visade sig vara en tallrik med blåmusslor(1) utan skal i ett grönsaksfräs med lök, färsk vitlök, purjolök, zelleri, succini och kryddor, vilket serverades med pommes. Det var gott och rikligt och jag gör gärna om besöket. Jag drack en Bitburger till, och det behöver jag inte göra om. Det grekiska inslaget märktes mest när man bad om notan; den kom in tillsammans med ett glas ouzo.

På onsdagen besökte jag krogen Am Knipp, som har varit en krog sedan slutet av 1600-talet. Där åt jag en rumpstek med stekt potatis, gräddig champinjonsås och en salladstallrik bredvid. Det var riktigt gott. Lokalen var pittoresk och populär; man ska nog beställa bord. Jag hamnade vid ett litet extrabord vid dörren, så varje gång den öppnades drabbades jag av kall luft och cigarettrök eftersom folk gick ut och rökte hela tiden. Hemsk ovana, det där. På den här krogen fick jag prova på det berömda ölet Kölsch, vilket i mitt tycke inte var så speciellt. Det var gott, men inte extremt gott; som standard serveras det i 200ml cylindriska glas men man kunde få ett stort glas på 300ml också. Jämför det med "en stor stark" på svenska krogar...

Sista kvällen var jag på krogen Domkeller. De påstås ha ett stort sortiment av belgisk öl, och jag tänkte att det kunde vara trevligt att botanisera mellan sorterna. Tyvärr var listan i realiteten rätt så kort, och de har inget eget kök; fläskläggen med surkål och potatismos jag beställde levererades av en man som kom in genom ytterdörren. Det var, om jag är snäll, inte särskilt gott, och jag upptäckte plötsligt till min fasa att det var tillåtet att röka i detta etablisemang; fyra fala damer satte sig vid bordet bredvid och bolmade på. Jag skuddade stoftet av mina fötter och flydde snabbt, men inte snabbt nog; på hotellet packade jag kläderna i en plastpåse och duschade för att bli av med lukten. Jag kommer inte att gå tillbaka dit.

____
1/ Det fanns flera olika varianter av den här rätten; jag beställde den jag trodde jag förstod vad det var i den. Jag hade fel. Min tyska är inte bra, den består bara av oartiga utropsord.

Max antal varv i en rondell?

Publicerad 2010-08-17 08:59:50 i Resa

På jobbet hade vi en diskussion vid fikabordet häromdagen: hur många varv får man köra i en rondell(1). Olika alternativ nämdes, som mindre än ett, tre och tio. Tråkig som jag är bestämde jag mig att det fick vara nog med tyckandet; det här skulle vi gå till botten med! Jag mejlade helt enkelt Transportstyrelsen:

Hej!

På jobbet hade vi en diskussion på lunchen om vad som gäller i en cirkulationsplats. jag har läst broschyren 'Att köra i cirkulationsplats' utan att hitta ett svar.

Frågan är: hur många varv får man max köra i en cirkulationsplats?


Jag fick ett automatsvar som sade att handläggningstiden är fjorton dagar, men sedan kom det ett svar efter någon timme:

Hej.

Det finns inte formellt reglerat någonstans hur många varv man får köra i en cirkulationsplats. Däremot får man inte uppträda så att man onödigtvis hindrar eller stör övrig trafik.


Så: man får köra runt så mycket man vill bara man inte är ivägen i onödan.

Så var det med det!

____
1/ Noll egentligen; rondellen är den där runda delen mitt i cirkulationsplatsen.

Dag 7: Fridag i Strasbourg.

Publicerad 2010-07-13 12:36:00 i Resa

Den här dagen innehöll ingen cykling. :)

Vi sov lite längre än vi brukat under veckan hittils, och när vi kom ner till frukosten var vissa delar av den slut. Till exempel äggröran, och det kan ha funnits stekt bacon tidigare. Jag öppnade diskret varmhållningslådan så att personalen skulle se det. Personalen smällde resolut igen den; vissa saker vill man inte se.

Vi vandrade runt i staden och tittade på de två store begivenheterna: området som kallas Petit France, och katedralen, det ena fint och den andra imponerande. Vi tittade också på det imponerande medeltida vi-ska-ha-tull-annars-jävlar bygget tvärs över floden. Strasbourgs rikedom kom sig från att man beskattade kommersen, och det var mycket sådan på Rhen.

Det var lunch och middag på egen hand; det blev lite enklare mat. Till lunch åt vi en Tarte Flambé; det är en tunn pizzabotten med pålägg som craime fraiche, lök och strimlad skinka. Till den drack vi te. Middagen blev en cordon-bleu av kalv med münsterost, grovskuren pommes, och en timbal med muskotnötkryddad spenat i äggstanning.

Kvällen ägnade vi åt att packa om så att flaskorna vi handlat skulle komma fram hela, samtidigt som man vill undvika övervikt. Kvällen avslutades med att vi såg på fotboll och lade oss tidigt.

Dag 6: Itterswiller till Strasbourg

Publicerad 2010-07-13 12:17:18 i Resa

Det här var längsta dagsetappen, 48km.

Frukostmatsalen var inte stor nog för att ha plats för hela vårt sällskap; vi blev förvisade till en grottliknande vinprovningsbar en halv trappa ner genom ett lågt, runt, valv. Det var charmigt i stil, men luften var inte så frisk.

Cyklingen idag inleddes med ett par rejäla backar(1). Därefter blev det bättre - av och till kanske lite väl bra, man fick bromsa med alla tre bromsarna i vissa nedförsbackar. Från Itterswiller cyklade vi till Eichoffen, Mittelbergheim (via fler backar), Gertwiller, Goxwiller, Bernai, Bischoffsheim, Rosheim, Molsheim till Avolsheim, och där blev det lunch. Det var en fin plats med ett par fiskedammar vid kanalen vi sedan skulle följa in mot staden. Picknicklunchen kompletterades idag med sött mousserande vin.

Efter lunchen blev det 19km lätt cykling längs kanalen(2)(3) till Strasbourg och hotellet, Hôtel Best Western Monopole Metropole. Av någon anledning skyltas det väldigt lite med "Best Western" i namnet, och mycket med Monopole Metronome...

Kvällens middag avnjöts gemensamt på restaurangen Le Chaine d'Or, dvs Den Gyllene Kedjan. Ljudnivån var mördande, och det dröjde innan vi fick mat. Till förrätt åt vi sniglar (i vitlöks- och persiljesmör). Till huvudrätt var det anklår med haricot vertes med rosmarinolja, små gröna bönor(5) med tomataktig sås och en grillad tomat med basilika på. Efterrätten var en tallrik med espresso, en bit klarbärstårta, en liten brylépudding och en kula glass. Till detta drack vi en Riesling från Mittenheim.

____
1/ En av våra medresenärer fick migrän av backarna, och avnjöt resten av turen i följebilen.
2/ Egentligen två; en för vattenreglering av området som troligen är den ursprungliga floden och är fördämd här och där, och en för trafik med slussar(4).
3/ Det var inte backigt och sluttade mest svagt utför.
4/ Slussarna har tacits ur drift och slussvaktarstugorna har till största delen sålts till privatpersoner som gjort om dem till mer eller mindre fina bostadshus.
5/ Jag tror att det var färska sojabönor.

Om

Min profilbild

Mhwc

Jag är en lätt medelålders man med smak för intellektuella äventyr. Om du, mot förmodan, vill komma i kontakt med mig så är min epostadress förnamn.efternamn@gmail.com. Eller så kan du lämna en kommentar på senaste inlägg. Det har hänt att jag svarat - ibland efter 9 månader. :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela