mhwc

.

Till och från Krakow, dag 1.

Publicerad 2013-12-06 19:56:00 i Allmänt

Tisdag
 
Taxichauffören visade sig ha en bror i Texas, och vi språkade om öl, amerikansk matlagning, och resor i allmänhet. Han var inte så förtjust i att flyga, men när han besökte sin bror blev det alltid med KLM från Amsterdam. Ryanair hade han inte så mycket tillövers för.

Flygbussen avgick i tid. På vägen ut från Linköping kunde man se de högre husen i Tallboda bakom vallarna till motorvägen; snart därefter blev det mörkt och allt man kunde se var lysen på trafiken utanför. Inne i bussen lystes det upp av några skärmar som växlade mellan att berätta att det finns gratis wifi på bussen, och att visa beräknad ankomsttid. Vi passerade Norrköping, med ett kort stopp för påstigning av några få resenärer. Totalt var vi kanske 15 personer i bussen.

Efter 92 minuters restid var vi framme. Det är inte mycket att säga om Skavsta flygplats; det är en av de där platserna som man bara passerar, ett nödvändigt ont. Jag köpte och åt en banan. Mina reskamrater åt kvällsmat i restaurangen innan  säkerhetskontrollen. Priserna är som de brukar vara på flygplatser, men maten var bättre än genomsnittet. Efter säkerhetskontrollen finns det mindre mat och mer alkohol.

Nu ska jag raljera över Ryanair. Bara så ni är förvarnade.

Vi flög med Ryanair. Det är naturligtvis det sista val man vill göra, men det dikterades av jobbet. Själva flygresan var inte så farlig, även om det finns en del som stör med den: kabinpersonalen har till uppgift att sälja saker som nästan ingen vill ha. Den mest irriterande saken till försäljning var en kalender med halvnakna kvinnor - flygvärdinnor som jobbar på Ryanair. Den sägs i och för sig säljas för något välgörande ändamål. Det kanske till och med är sant.

Nej, det som är mest störande med Ryanair för mig är processen att köpa biljetter, och incheckningen. Båda processerna måste göras on-line, och båda är designade att sälja på en saker man inte behöver och inte vill ha. Som försäkring. När jag betalar med mitt kort för en resa ingår automatiskt en reseförsäkring via kortet. Den behövs egentligen inte heller; min hemförsäkring har en resedel. Men Ryanairs sajt vill att man köper extra försäkring, och det är inte direkt uppenbart hur man låter bli. Och betalningen... man kan bara betala med kort. När man väljer det (enda) alternativer tillkommer helt plötsligt en liten avgift - för att du har VALT att betala med kort. Jag upplever det som ohederligt.

Men, det ska jag inte förneka, det är fortfarande billigt. Mycket billigt. Precis som med billigt kött i butiken finns det naturligtvis någon som betalar priset för det hela i slutänden; här är köttet personalen, som tydligen, vad jag förstått av det jag sett i pressen och hört, behandlas som boskap.

När vi landade i Krakow spelades det en fanfar, för vi var visst tidiga. Det annonserades också att 90% av Ryanairs flygturer var i tid förra året, och det var visst bäst i europa. Det är ju bra, men jag funderar, det kanske är som med tåg i Schweiz: det är lättare att vara i tid om man räknar med 15 minuters stopp på varje station.

På flygplatsen växlade vi pengar genom att ta ut lite i en automat, och väntade 45 minuter på att den beställda taxin skulle dyka upp. Resan till hotellet tog 30 minuter. Det var inte mycket man kunde se av omgivningen; det var riktigt mörkt.

Vi var inbokade på Hotel Unicus,vilket visade sig ligga centralt och bra, runt hörnet från den stora turistgatan i gamla staden. Rummen var normalstora, men det var väldigt högt i tak, c:a fyra meter. Badrummet hade en väldigt modern design - duschhörnan kanske mer modern än funktionell. När man duschade gick det inte att undvika att det blev en hel del vatten på golvet utanför. Vattenreglagen var lite som engreppsblandare, men utan spak. Man fick luta på knoppen för att reglera vattentryck, och rotera den för att reglera värmen. Innovativ design, kanske, men något opraktisk.

Sängen hade en bra fjädermadrass, men något ostadiga ben. Kuddarna var lite lösa för min smak, men det var inget som inte en vikning av kudden ordnade. Rummet hade två fönster. Det gick inte att stänga gardinerna vid sängen, vilket var lite tråkigt: i ett fönster tvärs över gatan fanns en blinkande reklamskylt för strippklubben som huserade där, Tabu Gentlemens Club. Lite kreativt användadde av en karbinhake från ryggsäcken löste problemet, och dagen efter fixade hotellet det hela när jag berättat att det inte fungerade. Sista natten hände något med gardinupphängningen till det andra fönstret som gjorde att en del av den ena gardinen ramlade loss från upphängningen. Jag tror det var för mycket plast och för lite metall i konstruktionen.

Rummet hade ett kylskåp med blandad alohol, läsk, jos, och godis. Det fanns också en vattenkokare, porslinsmugg, och en tepåse. I garderoben fanns ett litet poch lätttmanövrerat kassaskåp, strykbräda och strykjärn. Rummet var rent och fräscht.

I den pittoreska källaren fanns en restaurang. Där serverades frukosten. Vi åt annan mat ute så jag kan inte recensera den, men den lär ha någon markering (två gafflar?) i Guide Rouge (f.d. Guide Michelin).
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mhwc

Jag är en lätt medelålders man med smak för intellektuella äventyr. Om du, mot förmodan, vill komma i kontakt med mig så är min epostadress förnamn.efternamn@gmail.com. Eller så kan du lämna en kommentar på senaste inlägg. Det har hänt att jag svarat - ibland efter 9 månader. :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela