mhwc

.

Bredband i gatan

Publicerad 2007-09-26 21:12:38 i Allmänt

Det grävs i gatan utanför huset. Det är fjärrvärmen som drar in. Inte till oss dock, vi lever med direktverkande el, och att konvertera huset till att ha vattenburen värme skulle vara både dyrt och jobbigt. När erbjudandet kom var det antingen fjärrvärma eller fjärrvärme plus bredbandskabel. Man kunde inte få enbart bredbandet, och minst hälften av husen på gatan var tvungna att ansluta sig, annars blev det inget.

Nu när de gräver är det precis hälften, och en är enbart bredband. Jag kan inte säga att jag är förvånad.

När de nu ändå gräver passade de på att gräva av telefonledningen till grannen (som har sitt trygghetslarm den vägen...) och nu senast ge oss alla ett par timmers strömavbrott. Min dator kom inte upp som den skulle; jag har varit utan dator hemma i tre dagar. Ingen blogg på hela tre dagar! (Jag kan ju inte blogga från jobbet.:)

Hösten börjar komma krypande så sakteliga. Här är en stämningsskapande bild på ett träd utanför huset där jag jobbar.

Höstlöv

Må du leva i intressanta tidevarv

Publicerad 2007-09-23 16:27:41 i Allmänt

En av mina kamrater fick en gång frågan på en anställningsintervju vad han hade för personligt motto. Han hade (precis som de flesta av oss) inget, och han fick heller inte jobbet. Kanske lika bra det; efter den frågan, och en del andra udda beteenden hos intervjuarna var han osäker på om han ville jobba där. Själv skapade jag ett motto när jag var doktorand och nygift:

SOLUM PERMITENTE CONJUGI

vilket på latin betyder "Om jag får för min fru". Jag undrar om jag kan få jobb på det.

Om man letar efter latinska fraser på nätet hittar man åtskilliga sajter. Latin är fortfarande, snart 2000 år efter det romerska imperiets fall, populärt. På sajten CK Arts & Architecture kan man bland annat hitta den här bloggens motto (QUOD SCRIPTI, SCRIPTI (Det jag skrivit, har jag skrivit)). Man kan också hitta denna charmerande förbannelse¹:

UTINAM BARBARI SPATIUM PROPRIUM TUUM INVADANT

vilket lär betyda "Må barbarer invadera ditt personliga utrymme". Som förbannelse betraktat är den nästan hemtrevlig. Den har också potential att kompletteras till programmerarens sfär:

UTINAM BARBARI SPATIUM NOMEN PROPRIUM TUUM INVADANT

dvs "Må barbarer invadera din privata namnrymd." Jag kan nästan höra Java- och C++-programmerarna därute stöna nu.

___
1/
 Förbannelser bygger på övertygelsen on att ord har en mening utanför sin kontext annat än som ett antal godtyckliga ljud, att ord i sig innehåller en sanning, en verklighet. Särskilt potent blir det tydligen om man uttalar det på ett språk man inte kan från fjärran platser eller tider (och troligen då med en horribel brytning).

Det är naturligtvis nonsens.

Språk betyder något för människor (och maskiner), men inte för materian eller rymdtiden som sådan. Vill man se ljud som betyder något får man titta på kvantiserade ljudvågor i materia, så kallade fononer.

Och om titeln på dagens inlägg: det är den första av tre förbannelser som lyder:
    May you live in interesting times.
    May you come to the attention of those in authority.
    May you find what you are looking for.

Hört på MUDdet.

Publicerad 2007-09-20 20:58:38 i Allmänt

Jag är, om ni inte redan visste det, en gammal MUDdare. Jag har muddat på NannyMUD sedan sommaren 1990. Jag har därmed bevisat att man kan mudda och samtidigt:

+ Bli klar med sin utbildning i rimlig tid.
+ Vara doktorand och ta en lic.
+ Vara doktorand och bli klar.
+ Ha ett heltidsjobb.

Det här såg jag på muddet häromdagen (jag har förkortat namnen för att skydda mina källor:):

K: Jag ska flytta, så eventuellt supande är enbart för att döva smärtan.
B: Flyttar du till, eller ifrån?
Y: Brukar inte en flytt betyda båda delar?
K: Till Santa Cruz.
B: Åh, SCOs hemstad! Nytt jobb?
K: Nä. Telependling. Min fru ska gå en niomånaders kurs vid universitet.
B: Ok, Ett fall av 'flytt till'.
K: Vad är 'flytta från' då?
B: Tja, som 'Jag fick sparken och ska flytta till en husvagn nu.'
B: Eller 'Vi delade på oss och hon tog lägenheten.'
O: Eller, 'Vi var tvugna att flytta, huset brann'.


I stora staden.

Publicerad 2007-09-12 14:43:08 i Allmänt

Så börjar det vara dags att lämna den stora kungliga huvudstaden för den lantliga idyllen Linköping. Tåget rullar, om det följer tidplanen, ut från centralstationen 1720. Det blir som vanligt någon frukt på centralstationen och mat när jag kommer hem.

Också som vanligt har jag fikat med tårta med några av dem jag jobbat med här uppe. Vi åt sachertårta från Konditori Complé (ligger i Kistagallerian, mitte emot Food Court). Den var god men kanske lite för söt; chokladsockertårtan var också åt det torra hållet. Något jag har uppskattat tidigare med Complé är att man kan få bakverk som är garanterat fria från nötter; en av killarna här är allergisk. Idag hade han dock semester...

Eftersom Stockholm är en så stor stad finns det plats för en massa udda restauranger. Jag åt franska pannkakor på Byn, ett litet ställe i Vasastaden. Jag har tidigare ätit anka där, och nu har jag provat fasan. Jag kunde inte notstå frestelsen av att äta efterrätt: crepe, kanelkryddad vaniljglass och körsbörssås. Det var helt värt att rulla hem till vandrarhemmet efteråt.

Vandrarhemmet, ja... pittoreskt, men slitet. Rummen är små och luften tar fort slut i dem; en gammal båt har inte designats med tanke på ventilationen. Man får ha hyttgluggen öppen, men då är det en massa ljud som man kan ha svårt att sova till: lastbilar, bussar, bilar, rökande turister, .... Sängbotten i bunken var hård och skumgummimadrassen var inte tjock nog. Jag får ändå erkänna att stället har stil och atmosfär, och det var rent. Jag föredrar nog ändå hotell.


Till Stockholm!

Publicerad 2007-09-08 22:16:24 i Allmänt

AV och till har jag privilegiet att få åka till Stockholm (nå, Kista) i jobbet. Om jag har riktig tur och det är riktigt besvärligt blir det en hel vecka på hotell. Bästa stället att på i Kista är på lägenhetshotellet i KIsta centrum - om man inte får ett rum där värmen löper amok, för man kan inte öppna fönstren. Helst bor jag förstås centralt, gärna nära hötorgshallen. Om jag lyckas komma loss innan de har stängt äter jag gärna fisksoppa nere i hallen, annars kan man dinera i Kungshallen (sushi) eller på Freys Hörna på bryggaregatan (blåmusslor och pommes, belgisk öl). Inom gångavstånd ligger gamla stan och sedan söder, där man kan besöka Akkurat och dricka sällsynt whisky.

Av någon anledning har många gamla vänner hamnat i Stockholm (alla verkar flytta till, men få ifrån, huvudstaden. Centrum är en bra utgångspunkt för att besöka dem; de bor på alla håll.  En kväll per vän blir betydligt mer än en vecka (eller, fyra kvällar).

Den här gången fanns det inte ett hotellrum att uppbringa för två nätter enligt resebyrån. Jag fick leta boende själv. Det blev ett vandrarhem, Gustaf af Klint, en båt vid södra kajen som gjorts om till hotell och vandrarhem. Det ska bli spännande; hoppas jag inte blir sjösjuk. :)

Skottland 2007, dag 10.

Publicerad 2007-09-06 21:05:59 i Resa

2007-08-17, 0730, rum 12, Hampton Court Hotel, Glasgow.

Den mindre sängen visade sig ha en plastad madrass med ett tunt lakan över. Man blir svettblöt på den sida man ligger på. Fy!

Dagens plan är att äta frukost, checka ut (vilket man måste göra innan 10 iallafall), ta en tur till Borders och sätta oss med en bok på den Starbucks som ligger i huset. Vid 12-tiden ska vi äta lunch på vägen till bussstationen, sedan hämta ut bagaget och åka. Jens ska tillbaka till Glasgow International och ta ett flyg till Manchester och jag tar tåg till Prestwick för att flyga till Skavsta.


2007-08-17, 2300, Mantorp.

Hemma! Inatt ska det bli skönt att sova i min egen säng med en lagom hård madrass utan plast på, och med ett lagom tungt täcke med rätt styvhet.

Dagen har avlöpt enligt plan. Vi lunchade på "Buchanan Hotel Tea Rooms" på Buchanan Street. Jag åt pasta carbonara och Jens en cajun-kryddad kycklingrätt. Maten var ok, men servicen var inte bra. För att få betala fick jag leta upp kyparen själv.

Resan till Prestwick var händelselös, bortsett från att dörren ut från tåget närmast mig slutade fungera, så det blev lite bråttom för en del när de skulle av och var tvungna att snabbt ta en annan dörr. Jag lämnade in både min stora och lilla resväska till flyget, och den stora vägde drygt 3kg för mycket (max 15kg per väska, tydligen, och max 10kg i handbagaget. Det kostade £27.50. Till nästa gång ska jag packa whiskyn i bubbelplast så att jag fritt kan omfördela mellan väskorna; nu använde jag kläder som stoppning och kunde inte ha whisky i den lilla väskan.

Man fick gå från incheckningen till en separat kassa och betala, och sedan fick man ställa sig i kön till incheckningen igen för att få sitt bordningspass. Inte vad jag direkt skulle kalla för smidigt.

Planet lyfte i tid. Den här gången hade jag lyckats sätta mig vid en nödutgång, så det var bättre med plats för benen. Som vanligt på Ryanairs flygningar jobbar personalen intensivt med att sälja drycker, mackor, parfymer, etc. Jag läste mest hela vägen. Väl framme hämtades jag av min hulda fru som körde hem mig.

Därmed är mitt skottlandsäventyr över, för den här gången. Nästa gång jag besöker Islay ska jag klättra upp på dess högsta punkt. Det borde vara en bra plats för en geo-cache.

Skottland 2007, dag 9.

Publicerad 2007-09-05 21:09:31 i Resa

2007-08-16, Hampton Court Hotel, Glasgow.

Hotellet ligger på Renfrew Street 240. På den gatan ligger en rad små hotel och B&Ber. En bit bort är "Glasgow School of Art" ; det är väl kanske 15 minuters gångväg till centrum. Vi bor i rum nummer 12, en
"twin bed with ensuite shower".

Hotellgatan

Det är ett fint gammalt hus i klassisk stil: smalt och högt. En stor del av husets inre upptas av en trappa och udda små korridorer med krökar. Det luktar syntetiskt "fräscht" från heltäckningsmattan. De två sängarna är olika breda; Jens fick ta den bredare. Det är högt i tak, minst 4 meter, och stuckatur på väggarna. De är målade i rött under en list i höfthöjd och rosa ovanför. Mattan är mörkblå och taket vitt. Hotellet drivs av en indisk familj. I foajen finns broschyrer för olika matställen, alla med indisk mat.

På vägen till flygplatsen på Islay stannade vi och tankade i Bowmore. Bensinen kostade £1.09 per liter, vilket är mer än i Sverige. Det var många svenskar på det nästan fulla planet. Jens souvenirsten fastnade i incheckningsröntgen och han fick visa upp den. Stenen är från stranden utanför Bruichladdich.

En kvinna försökte ta med sig en flaska whisky i handbagaget och drabbades av 1dl-regeln (max 1dl-flaskor med vätska, packade i en 1-liters genomskinlig plastpåse. Hon blev arg och upprörd på personalen. En annan dam fick vända då hon hade mer än en väska som handbagage. Hon blev tvungen att besöka säkerhetskontrollen 3 gånger inan hon kom igenom. Även hon skällde på personalen.

Flyget tog 20 minuter i luften. Utsikten var som vanligt dold av moln. Vi tog flygbuss från Glasgows flygplats till "Buchanan Bus Station". Vi lämnade stora packningen i förvaringen på busstationen och gick till hotellet, där vi dumpade resten och gick ner på staden för att äta.

Lunch blev det på "Bella Italia" (100 Hope Street): pizza, vitlöksbröd, citronsorbet, dubbel espresso). Sedan passerade vi förbi "The Potstill" (154 Hope Street), en bar med mer än 100 whiskysorter. Vi drack varsina två whiskies där: 25-årig Port Ellen, 21-årig Glenmorangie lagrad på sherryfat, 15-årig Springbank, och 20-årig Rosebank. Springbank vann.

Pizzahaket

Vi handlade böcker på Borders, en bokaffär med 4 våningar i centrala Glasgow. Därefter återgick vi til hotellet för att slöa och läsa fram till middagen. Det blev ett besök på en kinesrestaurang där vi åt anka. Den var knappt ok.

Vi gick förbi en restaurang som serverade hummer; man kunde få en halv för £22.50, dvs 8 gånger priset på den vi åt på Islay.

Skottland 2007, dag 8.

Publicerad 2007-09-04 18:54:27 i Resa

2007-08-15, The Stillman

Souvenirer: Jag har en sten från Ardtallas rullstensstrand, ett stort snäckskal från stranden vid Bunnahabain, och ett litet men hårt från stranden vid färjeläget på Jura. Man kan reflektera över att färjan inte är gratis ens för den fasta befolkningen och att det bor en tvåhundra människor bara på Jura. Det finns tre höjder att bestiga på
Jura, kända som Juras bröst ("the papsts of Jura"). Skyltar vid färjeläget ger dock intrycket av att man inte vill ha turister. Kanske man lever väl nog av destilleriet.


2007-08-15, Portnahaven, An Tigh Seinnse.

Detta är den lokala puben och vi äter lunch, vilken serveras efter 1200 och kallas för pubmat. Jag åt fiskbullar på rökt kolja (en populär fisk), spenat och parmesan, medan Jens åt cajun-kryddad lax med kokt (!) färskpotatis. Man fick sallad och hembakt bröd till. Det var gott. Annars är Portnahaven en liten by som påminner mig om filmen
"Local Hero".

Det lilla fiskeläget.

Det finns en fyr på en liten ö strax utanför, en kyrka, post, liten handelsbod, fiskehamn och inte mycket mer. Bredvid ligger en liten by till, Port Wernyss. Den har en egen kyrka, men ingen pub.

Skottland 2007, dag 7.

Publicerad 2007-09-02 18:38:29 i Resa

2007-08-14

Vi körde till sydöstra delen av ön och stannade vid Ardtallas rullstensstrand.
Rullstensstrand
Vi försökte bestiga högsta punkten på ön, Beinn Bheigier (491m), men avbröt när vi efter en timme kunde göra en
uppskattning av hur lång tid det skulle ta. Vi hade kommit till ungefär 150m. För framtida försök kan jag rekommendera kängor eller stövlar, och kläder för en mycket svettig klättring. I snitt är lutningen c:a 30 grader. Nervägen var besvärligare än vägen upp och vi lyckades båda två kliva i för djupa pölar.

Ett kort besök på Laphroigh gav vid handen att de inte hade annat än standardsortimentet till försäljning.

Laphtoigs gårdsplan

Därefter var det dags att besöka internetcaféet igen. Jens handlade skokräm till sina stackars promenadskor på kooperationen i Port Ellen (vilken är mycket mindre än den i Bowmore). På väg tillbaka till BBB kolade vi mackens öppettider i Bowmore (0800-1730) och tiden det tar mellan BBB och Bowmore (15min, inkluderande ko på vägen). Flyget lyfter 0940, incheckning senast en halvtimme innan. Vi behöver säga till om tidigare frukost på torsdagen. Hittils har vi varit slöa och frukosterat med början 0900.

Igår kväll var det en kärnfamilj här; mannen skulle golfa. Idag kom det en pratglad skotte som jobbar i Edinburgh. Han var gemytlig och lättpratad och väldigt förtjust i Bondfilmer.

Om

Min profilbild

Mhwc

Jag är en lätt medelålders man med smak för intellektuella äventyr. Om du, mot förmodan, vill komma i kontakt med mig så är min epostadress förnamn.efternamn@gmail.com. Eller så kan du lämna en kommentar på senaste inlägg. Det har hänt att jag svarat - ibland efter 9 månader. :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela