mhwc

.

Skottland 2007, dag 6.

Publicerad 2007-08-31 21:08:46 i Allmänt

2007-08-13, Baren, Jura Hotel.

Jag är nu stolt ägare av en flaska 21-årig "Isle of Jura". Destilleriet ligger tvärs över vägen från hotellet. Här är en bild på destilleriet:

Destilleriet på Jura.

Vi har beställt "tea and scones". Baren är en sliten och rustik historia, med viss patina. Silvertejp har använts för att laga minst en sittdyna (gjord i konstläder) och inredningen har nog inte vräschats upp sedan 70-talet.

Vi besökte Bunnahabain. Den här gången var det öppet; istället för hummrar handlade vi whisky. Besöket til Caol Ila var något av en besvikelse. Vägen dit var plötsligt bra, och det ligger naturskönt vid kusten; en serpentinväg leder ner längs en frodig brant. Affären hade en skylt som det stod "open" på, men det var obemannat och låst. Det
fanns en otrevlig säkerhetsskylt också, så vi åkte. Byggnaderna var i fint skick. Det verkar som om att Diageo har pengar, men inte så mycket vett.


2007-03-13, Baren, Ballygrant Inn

Den serveras enligt skylt hela dagen, vilket är mellan 1100 och 2300 - men man får vänta på den, hittils i en halvtimme efter beställning. De har internet här också, med samma £1 per 20 minuter. Det finns två datorer och trådlöst nätverk. (Det visar sig att det finns trådlöst nätverk även i BBB.) DE har 100++ whiskysorter här. Kanske borde man bo på deras B&B. Tyvärr är det lite utanför allt, till och med för att vara Islay.

Efter Ballygrant körde vi till Islay Mills och handlade en pläd, därefter till Bridgend och tittade på ett monument över John Francis Campbel. Därefter återvände vi till BBB för att avsluta dagen med lite whisky.

Monument

Skottland 2007, dag 5.

Publicerad 2007-08-30 20:20:51 i Resa

2007-08-12, The Stillman

Bättre väder idag, det regnar inte. Moln i olika nyanser av grått driver över Loch Indaal och jag kan se över till andra sidan, över ön, och bort till östra delen av Islay och dess berg. Nu regnar det igen.

Det är min tur att köra vår hyrbil idag. Ettans växel är svår att få i, liksom backen. Det är sex växlar i lådan. Ventilationssytemet klarar inte av att få bort all kondens ens på framrutan när det regnar kraftigt på den. Tur att det inte är vinter, då vore den okörbar. Än värre, tänk om det snöade? Torkarbladen är inget vidare heller.


2007-08-12, kaféet, Kilchoman Farm

Här har man börjat göra whisky, man kan köpa miniatyrer med 6 månader gammal "whisky" (egentligen är det väl att räkna som tunnprov). Man kan lukta i en flaska med destillat i. Det är kraftigt med torv i doften.

Vägen hit är scenisk, med utsikt över Loch Gorm och dess berömda (men osynliga) slottsruin. Vi har besökt en annan ruin, "Lord of the Isles" (vilket också är namnet på en 25-årig Ardbeg). Pittoreskt. Av misstag (det är söndag) tog vi en tur till Bunnahabain. Det var stängt, men lite natur hann vi avnjuta. Vi handlade hummer av en lokal fiskare, 22£ för 4 stycken, en med bara en klo. Sedan blev det en tur till Bowmore och kooperationen för att handla vin, bagetter och ärtor att ha till: det blir hummer till kvällsmat.

Här är en bild på infarten till Bunnahabain:

Destilleriet

På vägen till Bunnahabain höll vi på att köra över en tamhöna, och strax efter en hög med fasanhöns. Vid Bunnahabain såg vi en utter i vattenbrynet, kalasandes på en liten plattfisk. Andra djur vi sett är får, kor, kaniner och en hök.

Här är lite natur från norr om Bunnahabain; det här vattendraget är klassat som en flod:
Fina vyn.

På de stenmurar som omger vägarna växer det ofta björnbärssnår. Diken finns knappt, och det rinner vatten överallt i terrängen. Det är mörkt brunt, massivt färgat av humus från torven det rinner igenom. Det milda klimatet ger fantastiska hortensior, mest rött, men även blått förekommer här och var.

Vädret är snabbt växlande, nyss ordentligt regn på "Lord of the Isles", nu fint solsken. Sprejimpregneringen på keps och byxor: värdelös. Regnjacka: BRA. Om man ska av vägarna alls behöver man stövlar eller kängor. Jens gick barfota genom vattnet (som stod över spången) ut till LotI, jag gick på tå i mina goretex-skor.

Vi har sett cyklande turister. Igår såg det hemskt ut i spöregnet, men idag ser det närmast idylliskt ut.

Vi åt "Cream of Mushroom", soppa på färska ängschampinjoner, med grönsaksbuljong och persilja. Det var vårt andrahandsval; det fanns en soppa som hette "Cullen Skink" (med rökt kolja, potatis och lök) men
den var slut. Lokalbefolkningen åker hit och äter den. Den måste vara väldans god.

Skottland 2007, dag 4.

Publicerad 2007-08-29 20:42:33 i Resa

2007-08-11, vid fönstret.

Utsikten från rummet är ut över destilleriet och vattnet; vid klart väder kan man se Bowmore och hur ön sakta stiger upp mot bergen på östkusten. Idag ser man kanske halvvägs över vattnet. Det regnar. Tornseglarna jagar insekter i regnet medan vattnet rinner i små strömmar från lagrets välvda korrugerade plåt.

Det är jämngrått och kommer säkert att fortsätta att regna större delen av dagen. På dagordern står ett besök på Ardbeg, sedan internetcafé i Port Ellen, och sedan (sist?) en sen lunch på "The Cottage" i Bowmore. Efter det blir det avslappning på BBB.


2007-08-11, 1915 vid brasan.

Vi sitter i det så passande namngivna rummet "the sittingroom" med en brasa. Två andra gäster, en vinhandlare från från Piemonte i Italien och hans 10-åriga (?) dotter har tänt en brasa i den öppna spisen. Kol (eller är det månne torv?) och ved brinner stillsamt tillsammans. Det är varmt och hemtrevligt. Vinhandlaren torkar sina byxor framför brasan; han har blivit regnad på (inga bilder, tyvärr:). Det har regnat hela dagen.

Vi besökte Ardbeg. De spelade storbandsjazz i kafeterian. Ardbegs gröna färg ska tydligen vara ärgad koppar.

Vi besökte en kyrkoruin med ett berömt kors, Kildalton Cross. Det är ett ringkors från 1100-talet:

Fett kors från längesedan.

Vi åkte till Lagavulin. De var frikostiga med whiskyn; på Ardbeg fick man en liten skvätt, men av två olika sorter (10-årig standard, och 10-årig med 10% åldre whisky lagrad på sherryfat). På Lagavulin drack jag en "double wood", vilken var riktigt god.
Jag och whiskyn på lagavulin.
Nästa anhalt var Port Ellen, där vi besökte det kombinerade internatcaféet och soppköket. Det kostade 1£ per 20 minuter. Jag förde över bilder till USB-minnet och skrev i min blogg. Jens gjorde liknande saker, men han har ingen blogg.

Lunchen avåts på "The Cottage" i Bowmore: en "deep pan pizza" med allting på. Den kallas för "the Bowmore monster". Nu (1030) är jag fortfarande mätt. Vi handlade på kooperationen igen, färsk ravioli och grillad kyckling för kvällsmaten idag och imorgon. Vi återvände till BBB efter detta och drack en "Angus Ogg Ale". Den var en ok ale,
bättre kyld än rumstempererad. Vi smakade också på den 12-åriga Bruichladdich som stod på skänken i matrummet, en 15-årig jag handlat, och en valinch (the Purist) som Jens handlat.

Vägarna är inte så bra. Vägen från Ardbeg till Port Charlotte via Port Ellen, Bowmore, Bridgend och Bruichladdich är två-filig, liksom från Port Askaig till Bridgend. Allt annat är enfiligt, t.ex den inre vägen mellan Port Ellen och Bridgend. Ytskicket är inget vidare heller, och det finns ingen väggren. Ofta står det en mur vid sidan av vägen, 3 dm från asfalten.

Skottland 2007, dag 3.

Publicerad 2007-08-28 20:19:33 i Resa

2007-08-10, 0540, Travelodge.

Brandlarmet gick. Det var "steam coming out of the pump room". Vi har
sovit sporadiskt. Det visade sig vara en dubbelsäng med hel madrass i
rummet. Jag sover inte bra på en sådan ens med min fru. Lite
gay-varning också när vi checkade in och inte protesterade, men vi
hörde fel, "double room", inte "double bed".

Det öppna fönstret till trots var det både varmt och fuktigt på
rummet, vilket inte gjorde det enklare att sova. Det har kommit in en
mygga, och folk går pratandes förbi utanför i korridoren hela
natten.. Planen nu är att slöa en stund, packa ihop, och gå till
flygplasten. Vi drack upp téet igår, så nu har vi bara socker till frukost...

Mästarnas frukost.


2007-08-10, 1400, The Laddie Shop, Bruichladdich.

Originalbokningen för att besöka tunnorna var tydligen till tisdag (kan jag ha käst så fel?)
eftermiddag; lagerkillarna jobbar visst inte idag. Men Duncan,
destilleriets chef, förbarmade sig över oss och ska visa oss
tunnan. Som han sa vid 1310: "In an hour, half past two". Tiden är
annorlunda på Islay.

Vi har tagit in på Bruichladichs Bed&Breakfast (BBB). Vi ledsagades av
Ella, en kortväxt dam i närheten av pension. Vi träffade henne för tre
år sedan också. Hon har tacklat av sedan dess.

Det gick en skyttelbuss mellan hotellet och flygplatsen; vi slapp
gå. Vi använde en automat för att checka in - inte för att jag förstår
varför, man fick fortfarande väga sitt bagage vid disken, lämna in
det, visa passet och utskriven bokningsbekräftelse. Detta på en
"e-ticket"... Likadant var det på Travelodge; för att checka in
behövde de något papper, vilket papper som helst. Vi hade inget med oss, bara ett
bokningsnummer. Tursamt nog hade de en kopia sparad.

Det blev frukost på Burger King på flygplatsen, "Ultimate
Breakfast". Jojo. Det var en delad brödbulle med skinka och ägg i,
250ml apelsinjos och små friterade potatiskakor. Verkligen inte vad
jag skulle kalla "breakfast for champions", men bättre än de 20g
rörsocker jag petade i mig på hotellet.

Planet var annonserat att gå från utgång 5. Säkerhetskollen var
brittiskt paranoid. Man fick lämna allt på brickan och jag såg visst
skum ut; jag blev utsedd till att bli muddrad, visa upp skosulorna och
svara på en rad med frågor. Sedan visade sig planet gå från utgång 4,
men det var samma vänthall. Totalt var det 4 passagerare.

Färden var skakig, och den fantastiska utsikt som man gör reklam för
var ersatt med moln och regn. Det fanns plats för 36 passagerare i
propellerplanet; det kändes tomt med bara 4. Landningen var hård.

På flygplatsen på Islay väntade den bil vi bokat, en VW Polo. Lätt
ovant med en högerstyrd bil och vänstertrafik. Jag började bra och
valde fel fil ut genom grindhålet från flygplatsen. Man kommer direkt
ut på den stora (två-filiga!) vägen mellan Port Ellen och Bowmore.

I Bowmore parkerade vi nedanför rundkyrkan och gick ner till
turistinformationen på stora torget. Där handlade vi en detaljerad
karta över Islay. Sedan besökte vi Bowmore, undvek turen, men besökte
deras fina nya besökscentrum med fin utsikt över Loch Indaal. Man kan
se Bruichladdich över vattnet. Vi såg Bowmores DVD om sig själva. Den
var rätt trevlig.

Broder vid Bowmore.

Lunch avåts på "The Cottage" och bestod av en varm smörgås med skinka, ost,
champinioner och sallad bredvid. Till detta dracks det té, earl
grey. Det var helt ok.

Vi åkte vidare till Bridgeend, där vi besökte bryggeriet Finlaggan och
köpte en låda med 6 flaskor av deras lokalt producerade öl, en flaska
av varje sort de hade hemma. Därefter åkte vi till Bruichladdich och
tog in på BBB. Mitt rum är på andra våningen och heter "The
Stillman". Det har två sängar och dusch. Jens bor i "The Mashman", han
har bara en säng, men i gengäld har han en öppen spis. Vi vet inte om
man egentligen kan elda i den.


2007-08-10, senare.

Duncan var en kvart sen, och sedan blev det strul med vilka tunnor vi
ville ta prov ur. Det blev Jens tunna, "fresh sherry barrel,
1993". (Det är ett "hogshead" om 250 liter.) De andra två ligger högt
upp i lager pch kan av säkerhetsskäl (försäkring?) inte besökas. Vi
ska dock få prov från dem; tappas på måndag, hämtas på tisdag.

Tunnan.

Kvällsmaten intogs på "The Croft Kitchen" i Port Charlotte. Det är
visst nya ägare sedan vi var här sist (1993); det var standard
pubmat. Efter detta kulinariska bottennapp åkte vi till Bowmore och
handlade på kooperationen: frukt, chips, godis. Därefter åter till BBB
där vi provade en av Finnlaggans öl: "Dun Hogs Head Ale" vilken
egentligen är en "stout". Den var mycket god. Whiskyn från en
inhandlad valinch från tunnan "The Queens Reward" var också mycket
god. Nattidags 2100.

Skottland 2007, dag 2.

Publicerad 2007-08-27 22:17:05 i Resa

2007-08-09 The Horse Shoe Bar, Drury Street, Glasgow.

Vi åt "strawberry tarts" sittandes på trappan till "The Royal Glasgow
Concert Hall", men en fin vy över Buchanan Street som leder nedåt från
trappan. Solen sken.

Jag såg många mycket korta människor här, definitivt under 160cm. Det
måste vara något i vattnet. Vi dricker hellre öl; jag Deuchars IPA (den som Rebus dricker i den skotska TV-serien baserad på Ian Rankins böcker),
Caledonian 80 för Jens del. Vi tänkte äta den 3-rätters lunch som
nog serverar en trappa upp. Vi har handlat karta över staden på
Borders:

Bokhandel med fyra våningar.

2007-08-09, kväll, i rummet på Travelodge vid Glasgow International
Airport

Rummet ligger på bottenvåningen. Fönstret vätter mot lastkajen, och
dit går personalen ut för att röka. Vi kan därför inte öppna
fönstret. Det är varmt på rummet.

Nycklarna är plastkort. Det är ok, men får att få lyse måste man sätta
kortet i en hållare vid dörren. Jens kort fungerar i 10 minuter, sedan
slocknar lyset. Mitt fungerar däremot hela tiden.

Vi åt 3-rätters lunch på Hästskobaren. Soppa, "steak and kidney pie"
och jelly (med ett par bitar konserverad persika på) för mig. Jens åt
soppa, korvgryta och rispudding med frukt (samma typ av konserverad
persika). Det var inget vidare. Soppan var bäst, kycklingbuljong,
morötter, finhackad kyckling, selleri, lite potatis och lite gula
ärtor. Till huvudrätten fick man en slatt gröna ärtor, vilka var
den bästa delen. Till detta drack jag en "Carling Cold" lager och Jens
en Strongbow cider.

Vi tog tåg till stationen närmast Auchentoshan (ett byte) och fick
promenera en kilometer ungefär. Infarten till destilleriet är inte
gjord får gångtrafikanter. Visningen av destilleriet var oinspirerad,
vi var bara 6 personer: vi, två killar från Tyskland och ett par från
Österrike. Vi fick dock extra bra sprit, 21-årig istället för den
vanliga 10-åriga innan turen, tripple-wood i lagret, och en
tripple-wood att dela på efter visningen. Vi provade också "Queen
Elizabeth II", designad för att drickas på den båten (som nu sålts
till Bahrain). Jag köpte en sådan, Jens köpte en 30-årig.

Destilleri i frodig grönska.

Åter till staden, där vi hämtade ut packningen från förvaringen på
stationen (det kostade 5.50£/styck). Därefter tog vi en taxi till
Travelodge (20£). Vi åt på hotellet; ostburgare för mig och
kycklingburgare för Jens. Det vara vara brödet till, ingen sallad,
gurka, tomat, ... men naturligtvis fick man pommes!

Nu har lastbilen åkt, dags att öppna fönstret.

Vi har rekat flygplatsen. Det är inte tänkt att man ska gå dit; det
finns ingen gångväg. Vi tänkte gå ändå imorgon. Incheckning till
flyget senast 0730, om man ska tro instruktionerna.

Frukost ingår inte på hotellet. Det får bli sockrat te istället.

Skottland 2007, dag 1.

Publicerad 2007-08-26 08:46:20 i Resa

Som utlovat kommer nu en rad med inlägg baserade på den dagbok jag skrev under vår (jag och min bror) tur till skottland. Det blir troligen något mer än två till tre inlägg denna vecka... men hellre än blogg som svämmar över än en som dör ökendöden!

2007-08-09 Linköping till Prestwick, intryck från.

Linköping: Åt på "Snabbt och Gott", kyklingkebab med pommes. Tomaten
var det bästa i måltiden. Bussen ner till stationen från Ryd hade en
trasig kassa och var därför gratis. 20 SEK sparat.

Flygbussen kostade 130 SEK. Det var trång för benen med litet utrymme
mellan stolarna. Det var inte många pssagerare i bussen. Ett par som
steg på i Norrköping hade inte pengar och fick åka gratis, mot löfte
om betalning på Skavsta. Mannen försökte först betala med ett Visa
Gold, och sedan försökte han låna 200 SEK av de övriga passagerarna.

På Skavsta vill flygbolaget att man väger sitt bagage själv, men det
fanns ingen vågmaskin som fungerade. Det finns en internetkiosk i
baren, som inte heller fungerar. Skärpning, Skavsta. Planet var
försenat med 45 minuter till 2300. För att komma till utgång 3, måste
man lustigt nog passera genom utgång 4 och 5. Man får också visa sitt
pass 3 gånger, sitt bordningskort också.

Planet var en 737-800 Boeing, med 3 säten på varje sida. Det var
naturligtvis omöjligt att sitta rakt med benen. Tempot i försäljningen
var högt, med fyra flygvärdar (2 män, 2 kvinnor) springandes som
stressade råttor i gången. Start och landning var hård och obekväm. På
Prestwicks flygplats gjorde bagagebandet en stor hög av väskorna vid
infarten i väggen; det mesta ramlade av där.

Utanför var det kö till taxibilarna. Logistiken på parkeringen var
usel, taxibilarna fick köra runt det hela, sedan tillbaka, och avsluta
med att kryssa mellan parkerade bilar. De kanske håller på att bygga
om eller något.

Vi tog en taxi till Fernbank Guest House. Rummet var ok, men starkt
parfymerat. Tack och lov kunde man öppna fönstret. Då blev man dock
väckt tidigt av morgontrafiken på storgatan utanför. Badrummet var
trångt vid toastolen. Bra sängar.

Här är ett par bilder från Fernbank Guest House:
Fernbank Guest House, dörr Fernbank Guest House, skylt

Natten faller på

Publicerad 2007-08-25 07:40:35 i Sport

Idag (nå, i natt) började friidrotts-VM i Osaka i Japan. Det börjar vid midnatt, och om jag har förstått min fru rätt inleds det med marathon. Man vill kanske springa klart det innan det blir 40 grader varmt under dagen. Under resten av dagarna kommer det att vara ett morgonpass och ett eftermiddagspass. Det första inleds runt 0300 svensk tid och pågår till kanske 0600, det andra hamnar mellan 1000 och 1600 eller så. Sedan vidtar svensk TVs mangling och sammanställning; i år heter det Studio Sumo. Den lär ligga på svensk kvällstid. Frågan blir då: när ska man sova?

 

Jag kommer att vara sportänkling under någon vecka; någon måste ju laga maten och så medan min fru antingen sover eller tittar sport.

 

Det är stora förväntningar på resultaten i 100m för herrar. Asafa Powel har tidigare sprungit på 9.77 och Tyson Gay på 9.84 - i år. Det är han rätt ensam om. Jag kan inte låta bli att undra hur rena de här herrarna egentligen är. Är det någon som kommer ihåg 9.86 av en kanadensisk herre som visade sig vara dopad? Då sade man att det var omöjligt att springa så snabbt utan kemikalier, och Ben Johnsson förvisades till fuskarnas mediokra skara. Jag hoppas att Gay och Powell inte befinner sig där.

Åter till vardagen

Publicerad 2007-08-24 17:23:05 i Allmänt

Man kan ibland fundera lite på vad man ska med semester till. Kanske är det unikt för mitt jobb (men det tror jag inte), men semestern kommer alltid i ett olämpligt läge för jobbet. Innan semestern drabbas man av att desperat försöka göra klart allt det som man skulle ha gjort de närmaste veckorna om man jobbat. Man får hoppas att man blir utvilad på semestern, för det är ingen lugn start. Märkligt nog har det uppstått en massa extra jobb medan man varit borta, och det måste göras... nyss.

Det har alltså varit en hård vecka på jobbet. Det ska bli skönt med en helg att koppla av på. Det börjar redan idag med att min bror och jag och några andra samlas och smakar på det vi tagit hem från skottland. Imorgon är det 'Bondens Marknad' på borggården i Linköping, och på söndag är det avslappnande trädgårdsarbete och promenad i goda vänners sällskap.

Hemmakväll

Publicerad 2007-08-19 21:16:50 i Allmänt

På högtalarna: Christina Aguileras "Ain't No Other Man". På bordet: "The thousandfold thought" av Scott Bakker. På skärmen: min blogg. Ingen överraskning där.

Jag har satt namn på de 280 bilderna från skottlandsresan, tittat på tre episoder (2x45min) av TV-serien Rebus och fyra avsnitt av Torchwood, plockat kantareller, lagt in fyra burkar med pickles och gjort en del i trädgården. En något intensiv helg, alltså. Imorgon är det åter till den normala rutinen.

Jag kommer att lägga upp lite bilder med kommentarer allteftersom; bloggens tema kommer att vara rätt så skotskt en stund framöver. Här är ett par bilder från vår första dag, först från Fernbank Guest House i Prestwick:

297889-6

och sedan från The Horse Shoe Bar:

297889-5

Deucharts IPA ("Indian Pale Ale", starkare och hårdare humlat än vanlig ale, är kommissarie Rebus favorit.

Det är krångligt att få in bilderna på blogg.se, iallafall om man kör sin broswer under linux. Man får ladda upp dem, sedan starta en publicering för att få en HTML-länk som man sedan kan klippa in i det inlägg man skriver. Usch.

Det skotska köket

Publicerad 2007-08-18 19:04:16 i Resa

En full skotsk frukost innehåller minst ett ägg, stekt i c:a en centimeter olja, två på samma sätt stekta korvar, ett par skivor stekt skinka, vita bönor i tomatsås och en stekt tomat, te, rostat bröd, smör och marmelad. Det finns lite varianter på detta, t.ex kan tomaten vara ersatt av ett par skedar krossad tomatmassa ur en burk, eller så kan man nöja sig med tomatsåsen från bönorna.

Korvarna är inte rökta. I detta påminner de om tysk bratwurst, men de är heller inte kryddade. Bönornas tomatsås är naturligtvis sötad. Brödet är vanligtvis helt vitt, men kan av och till innehålla lite fullkorn. Téet är gjort på tepåsar. Bäst kvalitet är det på marmeladen, ägget och smöret; i den ordningen.

I Glasgow åt vi en tre-rätters lunch på The Horseshoe Bar (7 Drury Lane). Den har omskrivits som mycket god och i hemlagad stil. Jag åt soppa, 'steak-and-kidney pie', och 'fruit jelly'. Soppan var gjord på en kycklingbuljonbas med finfördelat kycklingkött , selleri, potatis och gula ärtor. Pajen var en förfabricerad sak värmd i ugn. Pajskalet var hårt och innehållet en brun intetsägande seg sörja. Till den serverades friterad potatis och en slatt ärtpuré. Gelén var mycket söt och serverades med ett par klyftor konserverad persika.

Det här är alltså, enligt lyriska matskribenter, som den bästa hemlagade maten. Det skotska köket lär aldrig vinna några gastronomiska priser.

image4

Sedan kan man inte vara säker på att det söta i maten är socker. Det kan vara sötningsmedel. T.ex kan man i snabbköpet läsa på ciderburkar av märket strongbow att de innehåller sötningsmedel (och socker...). På fantan kan man se att den innehåller dels socker, dels sukralos. Vi har ju ännu så länge lite bättre krav på vad det ska stå på förpackningarna i sverige; jag ska kolla om det är lika illa här.

Islays färger

Publicerad 2007-08-14 15:35:34 i Resa

Port Ellens cyberkafé, Port Ellen, Islay

Bruichladdichs färger är havs- och himmelsblå, medan Ardbeg har gjort ärggrönt till sin färg. Det är den mörkt gröna variant man får när kopparplåt långsamt förgås i saltvatten. Färgen blir en del av varumärket; populasen förväntas associera den med det gäliskt utsmyckade Ae:t, whiskyns rökighet etc., allt som marknadsföringsgenierna har bestämt.

Ardbegs 25-åriga "Lord of the Isle" sammanfattar hur de ser på sig själva och i minst en aspekt är det sant: Ardbeg är med sina 40ppm fenoler världens rökigaste whisky. Men, kungen kommer strax att detroniseras. Bruichladdichs "Octomore", strax tre år och därmed tillåten att kallas whisky, håller groteska 80ppm, och Kilchoman Farm Distillery tappar på tunna med 50ppm. Ardbeg faller därmed från första till tredje plats - andra plats i förlorarnas kö. Kilchomans äldsta whisky är i och för sig bara sex månader.

Om man bor på Islay har man en begränsad accepterad palett av färger att använda till byggnader. Den lokala stenen är populär och skiftar från ljust till mörkt grått. Mörkgrå är också de lättbetongblock jag sett användas. På detta kan man lägga ett lager puts, vitt, mellangrått eller mörkgrått. Vitt är populärt på bostadshus, grått dominerar på lagerbyggnader. Ibland målar man optimistiskt direkt på oputsad sten; det är en desperat budgetåtgärd som man vet inte varar.

När det gäller tak är valet enkelt. Bostadshus har oftast svarta skiffertak, medan de arkitektoniskt våghalsiga använder orangeröda tegelpannor. Lagerlokaler täcks med korrugerad plåt. Här kan man välja vilken färg man vill, bara man väljer svart.

Så har då civilisationen här använt de tre färgklasserna mörkt, ljust, och annan; svart, vitt och rött, precis som vissa aborigineiska stammar med udda giftasseder baserat på tredelning. Islay självt lägger till blomsterfärger som fuchsiabuskarnas intensivt röda purpur, hortensiornas blå och rosa, intensivt rödlila ljung och grönt gräs överallt där vatten rinner. Det rinner det överallt.

Port Ellen, Cyberkaféet

Publicerad 2007-08-11 14:42:06 i Resa

äåöÄÖÅ svenska tecken att kopiera och klistra in (engelskt tangentbord).

Det finns ett cyberkafé på Islay, det ligger i Port Ellen som är den stora orten på sydsidan. Kanske man ska säga att det är ett av fem större samhällen på Islay; Bowmore, Port Ellen, Port Askaig, Port Charlotte och Bridgend. Det syns en viss trend i namnen; det märks att hamnar har varit viktigt här historiskt sett. Dessa samhällen delar på större delen av öns befolkning om c:a 3000 personer. Det ger en känsla av norrlandskommun.

Det är lätt att köra bil här. Trafiken är inte så farlig, men det går undan. Vägarna är naturligtvis smala och inte så bra, och av och till dekorerade med får eller kor. Parkering är inget problem, bara stanna bilen där du tycker, på en sida som faller dig i smaken. Det gör lokalbefolkningen. I detta är de närmaste franska i stilen, på klassiskt Strasbourg-vis, en stor stad där jag tidigare observerat beteendet.

Nu till en stämningsbild.



image3

 
Detta visar hur det ser ut från väster när man tittar på Bruichladdichs destilleris lagerlokal. Nedåt höger ligger Stora Vägen mellan Port Charlotte och Bridgend, och utanför den ligger Loch Indaal. Uppåt vänster ligger BBB, Bruichladdich Bed and Breakfast där vi bor. Det är ett fint ställe, i mångt och mycket som ett svenskt vandrarhem - bortsett från att det står en flaska tolvårig Bruichladdich på skänken i matsalen. Det är bara att låta sig väl smaka. Bilden ovan är efter ett par glas för mycket.

Vi har också köpt lite egen whisky; jag har efter vår visit till Glasgow en Auchentoshan Queen Elisabet II, som enbart kan köpas på den båten eller på destilleriet. Eftersom fartyget ifråga sålts till Dubai kommer det nog att bli en sällsynt dryck framöver. Jens, min bror, har handlat två stycken valincher¹ från tidigare år. Vi har provat en, The Queens Award Edition. Den var mycket god, nästan i klass med The Babe som vi handlade senast.

____
1/ Det lär betyda "tunntjuv" på franska. Det är en flaska som tappas upp direkt i Bruichladdichs affär (The Laddie Shop) ur en tunna där belägen. Tunnan är utvald för sin utsökta kvalité.



äåöÄÖÅ

In i dimman

Publicerad 2007-08-08 14:28:29 i Resa

Det var en varm dag igår, och fuktigt. Nu; tidig morgon, väl innan solen klättrat upp över horisonten, och det ligger en försiktig markdimma över nejden. På andra sidan häcken, bort över allmänningen, har dimman fastnat i prästgårdens träd; de ser ut som puckelryggade jättar. Längre bort sticker kyrkans klockstapel upp ur det vita havet. Spiran på stapelns topp är precis belyst av solens första strålar. Det är stilla och vackert. Högt uppe på himlen lyser en jetstrimma intensivt av reflekterat solljus

På väg till jobbet har solen tagit sig upp och belyser dimman i motljus; det gör det väl inte direkt lätt att se vad man möter, men det är bedövande vacker när dimman omvandlas till skirt lysande molntussar på åkrarna. Det doftar nyslaget; skördesäsongen är i full gång.

Närmare staden finns fält som skördades redan förra veckan och som nu strax ska plöjas. Hur vet man det? Jo, innan plöjningen ska jorden gödas - med flytgödsel. I just det här fallet tror jag det är flytgödsel från gris. Det är en lukt som kan få den mest fanatiske ostälskares ögon att tåras. Livet på landet har sina sidor. Å andra sidan ligger ju inte lukten still; den driver med vinden in till staden. Kanske ska man istället säga att det har sina sidor att bo i en stad omgiven av jordbruk

Idag åker jag till Skottland, där jag och min bror ska klappa whiskytunnor, se skotsk natur på nära håll, och låta oss väl smaka av olika lokala jordbruksprodukter i raffinerad form. Enlight ryktet finns det ett internetcafé på Islay, och om så kan det hända att det blir lite uppdateringar därifrån. I annat fall händer det inte så mycket här innan jag är tillbaka om halvannan vecka.

Länkar:
Islay - tusan vete om den ens fungerar bra i MS Infernal Exploder
Glasgow - Den stora staden i nordväst.
Whisky - Massor med flaskor.

Tvättdags!

Publicerad 2007-08-05 17:14:47 i Allmänt

För ett antal år bestämde jag mig för att börja gå lite längre sträckor. Målet var, och är, att kunna gå 25 km med 30kg packning på 5 timmar. Bäst hittills är 25km, 15kg, 6 timmar... i vilket fall som köpte jag mig ett par kängor från Lundhags. De har hittils varit mycket bra, jag har avverkat många mil i dem. Det ultimata målet är naturligtvis att kunna ta del i fyradagars-marchen i Nijmegen och få en fin medalj, men kanske det är bortom vad som är fysiskt möjligt för mig.

Lundhags har en webbshop, med en fyndhörna. Där inhandlade jag en 'soft shell'-jacka i färgen mango (andra skulle kalla den senapsgul). Storleken var XXL, don efter person¹, och den passade rätt bra förutom armarna som var för långa². Kanske inte Lundhags designar sina modeller efter människor som jag, eller så är det i deras värld bara apor som har sådana storlekar? Jackan var förvånansvärt vattenavstötande - fram till första tvätten. Jag bestämde mig för att följa tvättråden nästa gång, och inhandlade "Granger's wash-in cleaner plus" och "Nikwax softshell proof". Dessa rekommenderades på tvättlappen i jackan.

Jag förstår att de rekommenderas... jag fick ju lite rabatt i affären så de två tillsammans kostade enbart 210 SEK. Nu, efter att ha tvättat två plagg, konstaterar jag att en flaska "wash-in cleaner" räcker till c:a fem plagg, och en burk "Softshell Proof" räcker till två ... det blir c:a 80 spänn per plagg per tvätt och impregnering.

Jag tror jag ska tvätta sällan.



____
1/ En av mina arbetskamrater har en t-tröja med texten "I'm XXXL, and so is my mouth". Säger han, han har aldrig haft den på sig.
2/ De har jag låtit lägga upp, för den facila kostnaden av 350:-. Det blev rätt bra, iallafall mycket bättre än vad jag själv kunnat göra.

Allt är inte guld som glimmar

Publicerad 2007-08-03 19:11:15 i Kompisar

Det här inlägget är inspirerat av munhuggandet runt kaffebordet på jobbet. Mina kollegor ville helt enkelt se hur den berömda guldtoffeln ser ut.

För länge sen, när jag fyllde fyra år... nej, inte riktigt, men för ett antal år sedan efter att jag uppgraderat från Flickvän 10.0 till Fru 1.0, fick jag en present av mina kamrater¹. Det hela bottnar i något som min mor berättade en gång, om hennes mormors mor, som tydligen var en dam med bestämda åsikter. I det enda rummet i torpet fanns en broderad bonad, på vilken man kunde läsa:

Den god husfrid hafva vill, han gör som hustru råder till.

Dessa visa ord har sedan gått i arv i släkten, och min då något i kanten naggade manligheten² har fått vänner och bekanta att kalla mig för toffel. Så, då blev jag när jag fyllde år förärad med en gyllene toffel.

Guldtoffeln

Nu tycker ni kanske, kära läsare, att det nästan ser ut som en lätt högklackad sko och inte en toffel? Jag får bedyra att min manliga vänner verkligen inte går omkring i pumps och liknande, nej då, inte alls. Det är montering på fotplattan som gör att det ser ut så, jag lovar!

____
1/ Minst en av dessa vänner har sedermera gift sig. Han kan eventuellt ha ett annat perspektiv på saker och ting numera.
2/ I deras ögon. Jag bryr mig naturligtvis inte.

Från Springfield

Publicerad 2007-08-01 17:49:36 i Allmänt

Via någon av våra tabloider på nätet hittade jag länken till ett verktyg för att omvandla ett fotografi av mig själv till en avatar à la simpsons. Det blev väl inte helt likt, men med tanke på att jag på orginalfotografiet såg ut som en psykotisk massmördare var det kanske lika bra. Eller som verktyget uttryckte det: 2D flatters you.

Nya inverterade höjder

Publicerad 2007-08-01 17:40:57 i Musik

För att undvika att drabbas av samma öde som många "One Blog Post Wonders" är det dags att skriva ett nytt inlägg. Ämnet har behandlats i humoristisk stil på userfriendly, här, här och här. Nu till något helt annat.

Under förra året (anno domini MMVI) komm det ut en låt av Aborrjägaren (direkt överssättning av Basshunter...) som spelades utan hejd i skvalkanalerna på radion. Låten hette 'Boten Anna' och blev listetta i bland annat sverige (iallafall enligt svenska wikipedia). Musiken har precis vad som behövs för att regerera på dansgolvet; basen är tydlig och stadig. Inga udda taktarter här inte, det rullar på i klassisk fyrtakt. Så långt är allt väl. Tyvärr finns det text till musiken också. Den inleds med "Jag känner en bot, hon heter Anna, Anna heter hon". Redan här har lyssnaren med känsliga språköron fått skavsår i hörselgången. Det här är fullt i klass med vad Per Gessle kan producera i sina sämsta stunder. Till exempel (ur På Promenad Genom Stan):

Men jag tog min hatt
Och trolla fram en skatt
En promenad genom stan

Det var en fantastisk skatt som kom upp ur den hatten.

Häromdagen begick jag misstaget att lyssna på musiken som spelades i gymmet. Det var något som lät precis som 'Boten Anna', men här inleddes texten med 'Det var en gång en fågel, ja en fågel han bodde på landet och Roger hette han.' Det lät som Aborrjägaren och lyriken var lika usel varför jag trodde att han gjort en repris på sig själv, varför ändra ett vinnande koncept? Lite försiktiga efterforskningar gav dock vid handen att det faktiskt fanns ännu sämre producenter av musi och lyrik; bandet heter 'Laser Inc'.

Det hade kunnat vara roligt om det varit en travesti. Nu var det inte det, det var på fullt allvar. Ännu värre, låten är populär!

Det finns ingen botten i dyn. Tacka vet jag P3bubbel.

Om

Min profilbild

Mhwc

Jag är en lätt medelålders man med smak för intellektuella äventyr. Om du, mot förmodan, vill komma i kontakt med mig så är min epostadress förnamn.efternamn@gmail.com. Eller så kan du lämna en kommentar på senaste inlägg. Det har hänt att jag svarat - ibland efter 9 månader. :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela